Värdet av ett SSE?

Med 9 starter bakom oss och två starter kvar börjar en känsla av uppgivenhet infinna sig. Varför?
Bristen på resultat.

På nio starter har vi tagit 2 diplom. De kom tävlingarna efter varandra. Där och då kändes det bra. Fan, vi är igång. Det kommer bli en bra tävlingssäsong, tänkte jag. Men sedan hände något. Flera tävlingar i rad har vi haft strul och bommade flera sök. Igår genomförde vi vår 6:e tävling i rad utan resultat. Resultat menar jag jag då antingen man har fått 100 poäng och diplom eller topp 3 placeringar i enskilda sök eller i totalen.

Det känns inte alls kul. Och jag är inte ensam. Jag vet så många fler förare som har samma trend, om inte till och med fler tävlingar i bagaget. Jag förstår deras uppgivenhet, verkligen!

Givetvis tävlar man för det är kul. Men jag tillhör den kategori av människor som tävlar med mål, att komma vidare. I andra grenar vet jag oftast vad som behöver tränas på när något inte fungerar på tävling. jag lägger fokus på de bitarna på träning och någon tävling senare fungerar det. I nose work upplever jag väldigt ofta att det är omständigheterna som avgör om man klarar ett sök eller inte. Som igår. Glenn bommade ett sök då han inte hittade gömman inom tiden. Han av många hundar i just det söket bommade. Varför?

Ingen aning egentligen. Och det är just det som är det svåra med nose work. Man vet inte alltid varför hundarna inte hittar. Igår vet jag dock att ett par hundar hade gjort sina behov i söket. Påverkade det Glenn? kanske? Gömman var dessutom placerad i kanten av ett sökområde. Kanske behövde Glenn gå en bit utanför sökområdet för känna doften beroende på hur vinden låg. Möjligtvis? De får gå utanför sökområdet, men med 2 minuter på sig så har man inte ro att låta hunden göra det, speciellt när tid redan passerat.

Det är så svårt att säga och så svårt att träna på. För mig blir det är extra slag när detta var klass 1 igår. En klass som man kan tycka vi borde klara. Men som sagt, omständigheterna...

När ett sök blir bommat får jag väldigt ofta höra kommentarerna:

“Se det som bra träningsmöjlighet.”
“Du kan ju få placeringar på de enskilda söken.”
“Du kan ju få SSE.”

Okej, nu ska vi klargöra en sök. Glenn är en hund med en sökmetod som tar tid. Han tillhör inte de snabba i tävlingssammanhang, framförallt inte i klass 1. Så är det. Så räkna med placeringar i de enskilda söken finns inte på kartan för mig. Knappt ens i totalen.

Visst kan jag gå in och träna, men det inte riktigt charmen med just tävling. Träna kan jag göra betydligt närmare, och billigare...Jag betalar inte så mycket pengar och åker till tävlingar för att för träna. Jag åker dit för att att tävla.

Och SSE (Särskilt Samspelt Ekipage). Förlåt mig men jag har helt tappat intresset för dem. På 9 starter och 36 sök har vi fått 3 SSE. Jag vet en vän som har tävlat minst 17 tävlingar utan ett enda SSE (!) och hon har då dessutom placerat sig både på totalen och enskilda sök på flera tävlingar.

Vad säger dessa SSE egentligen?
Jag anser mig själv vara rätt bra på detta med Nose work. Jag anser att jag och Glenn har ett otroligt bra teamarbete. Det, just DET är något jag är stolt över. Jag har en fantastiskt bra relation med min hund och tycker jag kan läsa honom bra, och han mig!
Jag får ofta väldigt bra feedback på våra sök, men inget SSE. Varför?

Vad är de vi saknar för inte fått SSE?
Ska jag gå in och ändra på min hunds sökmetod? Heter det inte att man inte ska lägga sig i hundens sökarbete och låta hunden söka självständigt? Är jag för långsam att säga markerat för jag vill min hund ska fästa ordentligt i sin markering? Vad är det vi gör för fel?
För det är så jag upplever det, vi gör något fel eller något inte tillräckligt bra för att inte få SSE. Så för mig har SSE tyvärr tappat värdet. 

Nose work som tävlingsgren känns just nu lite tröstlöst för mig. Vi tränar, varierar, utmanar och förenklar. Men det verkar inte hjälpa. Jag har mål att ta diplom, men när vi inte gör det och bommar första söket, vad ska vi då göra med de andra tre söken när placeringar och SSE är något jag absolut inte kan påverka. Igår gick jag på de två sista söken helt uppgiven, så otaggad. Glenn söker, jag följer efter och håller ordning på linan. Glenn hittar, jag meddelar. Oavsett min sinnesstämning jobbar vi ihop. Så min enda belöning just nu i tävlingssammanhang är att se att min hund är så jävla grym - och han är min stjärna!

Bilderna är fotade av Matilda Mårtensson.

Boggas

Boggas handlar om Glenn, en danskfödd Australian kelpie som flyttade till Sverige sommaren 2014, när han var 11 veckor gammal.
www.boggas.se är en personlig webbsida som har funnits sedan 2003 och alltid varit starkt färgad av hundträning.

All rights Reserved. Boggas.se © 2019