Boggas är min första egna hund som jag fick när jag var 10 år gammal. Han föddes tillsammans med sina kullsyskon på den gård jag växte upp på. Han blev kvar främst för han hade navelbråck, men även för att han var min favorit.

Boggas var en mycket stor, men vänlig schäferhane som ställde upp på allt som jag hittade på. Det blev agility som vi ägnades oss mest åt. Men vi gick även på tävlingslydnadskurs och provade på räddningssök.

Jag var bara barnet när jag fick Boggas och gjorde säkert alla möjliga fel i både uppfostran och träning. På den tiden pratade man inte så mycket om vikten av belöningar mer än ge hunden en godisbit när den hade varit duktig. Hade jag vetat det jag vet idag skulle jag ha tagit vara på Boggas otroligt stora bollintresse. Han sprang nämligen jämt och bar på fotbollar.